Historia

Mycket tidigt började man producera en dryck som liknar traditionell cider. Under antiken drack man en dryck som kallades sikera och ungefär samtidigt drack hebréerna en liknande dryck vid namn shekar.

Romarna började experimentera med en regelrätt cidertillverkning för ungefär 2000 år sedan och deras cisera tillverkades genom att man la äpplen i ett trätråg och sönderdelade äpplena med en trästöt och lämnade sedan saften att självjäsa. Denna dryck blev en succé och spred sig över hela Europa och drycken fick ett starkt fäste i till exempel Spanien, England och Frankrike och det är i dag de länder som i dag är de största tillverkarna och konsumenterna av cider.

Under 1400-talet var cider en vardaglig dryck i Normandie och Bretagne. Under 1500-talet finns texter där man kan läsa om olika typer av cider och vilka äppelblandningar de består av och hur man genom ciderns färg och smak kan skilja de olika sorterna från varandra. 1588 skrev Le Paulmier, som var kunglig fysiker, "De Vino et pomaco", en bok som gjorde att cider traditionen blev allmänt känd i Frankrike och han beskrev den som en dryck som främjade hälsa och han prisade dess medicinala effekter.

Cider är ett ord som förekommer i nästan alla indoeuropeiska språk. Cidre, eller äldre sidre, är nämligen i sin tur ett lån från grekiskans sikera. Detta ord, som ytterst har ett hebreiskt ursprung, användes om alla möjliga starka drycker. Både engelskan och svenskan har hämtat ordet från franskans cidre, äppelvin. I vårt fall lånades det in på 1670-talet. Och det var i samma språk som ordet fick dess nuvarande betydelse.

Det var under 1500-talets första främst som bruket att bränna frukt blev populärt. Drickandet av cider var då sedan länge etablerat och för bönderna innebar brännandet av frukt en extra inkostkälla eftersom de kunde förvandla sin frukt till en efterfrågad produkt med lång hållbarhet.

Länge var calvados böndernas brännvin och som längst spred det sig till det närliggande Paris där det blev populärtatt dricka en snabb kaffe och omededelbart därpå en calvados i en kaffekopp som fortfarande var varm från kaffet (cafécalva).

Det är omstritt varifrån calvadosen fått sitt namn. Legenden menar att det härstammar från ett skepp från den då mäktiga spanska imperiet vid namn San El Salvador som stötte på grund längs den normandiska kusten. Skeppets namn ska med tiden ha omvandlats till Calvados. Historier har inte funnit några spår av skeppet San El Salvador men däremot hittat namnet calvados på kartor från 1600-talet.

Gå till toppen av sidan.