Historia

Mycket tidigt började man producera en dryck som liknar traditionell cider. Under antiken drack man en dryck som kallades sikera och ungefär samtidigt drack hebréerna en liknande dryck vid namn shekar.

Romarna började experimentera med en regelrätt cidertillverkning för ungefär 2000 år sedan och deras cisera tillverkades genom att man la äpplen i ett trätråg och sönderdelade äpplena med en trästöt och lämnade sedan saften att självjäsa. Denna dryck blev en succé och spred sig över hela Europa och drycken fick ett starkt fäste i till exempel Spanien, England och Frankrike och det är i dag de länder som i dag är de största tillverkarna och konsumenterna av cider.

Under 1400-talet var cider en vardaglig dryck i Normandie och Bretagne. Under 1500-talet finns texter där man kan läsa om olika typer av cider och vilka äppelblandningar de består av och hur man genom ciderns färg och smak kan skilja de olika sorterna från varandra. 1588 skrev Le Paulmier, som var kunglig fysiker, "De Vino et pomaco", en bok som gjorde att cider traditionen blev allmänt känd i Frankrike och han beskrev den som en dryck som främjade hälsa och han prisade dess medicinala effekter.

Cider är ett ord som förekommer i nästan alla indoeuropeiska språk. Cidre, eller äldre sidre, är nämligen i sin tur ett lån från grekiskans sikera. Detta ord, som ytterst har ett hebreiskt ursprung, användes om alla möjliga starka drycker. Både engelskan och svenskan har hämtat ordet från franskans cidre, äppelvin. I vårt fall lånades det in på 1670-talet. Och det var i samma språk som ordet fick dess nuvarande betydelse.

I Sverige har cider druckits sedan 1800-talet men tillverkningen började inte på allvar förrän på 1950-talet. Länge var det bara svagcider med 2,25 % som fick kallas cider, medan starkare sorter fick kallas äppelvin.

Gå till toppen av sidan.